mariestayreal

Dagens ordspråk: Det man inte vet får man ta reda på.

Hallå!

Nu är det inte så att jag slarvar med bloggningen här, utan det är precis tvärtom! Jag skrev ett jättelångt inlägg igår och när jag skulle publicera det låste sig allting och det blev självklart inte sparat. Blogg.se var väldigt trögt igår också, kanske beror på mitt internet, men de skulle göra något senare i alla fall, men inte under den tiden som jag bloggade. Hursomhelst, nu trasslar ingenting så nu ska det förhoppningsvis gå bra igen!

Igår såg jag Plastikkirurgerna på TV4+ och då började jag tänka några djupa tankar. Inte alls så att jag själv vill plastikoperera mig, men jag har heller ingenting emot det om man gör det för att man verkligen mår psykiskt dåligt övernågonting och av den anledningen vill operera sig. Men det var en utsvävning från ämnet från min sida, det jag tänkte skriva om var att det var med en liten pojke där som var ansiksförlamad. Han kunde ju då av naturliga skäl inte le, så de hjälpte honom och opererade någon muskel som gjorde att han tillslut kunde le!
Jag blev så glad då, för eftersom att jag själv är handikappad vet jag ju att man vill fungera precis som alla andra, och det hjälpte de honom med. Tänk att inte kunna utrycka sina känslor mer än med ögonen när man blir glad eller ledsen, utan bara kan visa en min hela tiden. Det fick mig att tänka på följande: Att det verkligen är ett under att en människa kan födas helt frisk med tio fingrar och tio tår, med hjälp av naturens medel. Att vi kan ha en annan levande varelse inom oss (det måste vara otroligt häftigt. Tänk att känna någon annan än sig själv i magen! Kanske lät lite konstigt, men ni fattar.) och att den personen kan komma ut helt komplett och fungera som den ska. Nu är det ju tyvärr inte alltid som det blir så, det blir fel och komplikationer. Om pojken i programmet var född ansiktsförlamad vet jag inte, det förtäljer inte historien. Men tänk tanken i alla fall. Allt är så noga uträknat hur vi ska vara utformade när vi kommer ut till stora vida världen. Så långt är det ju bra, det är ju det här med de jävla komplikationerna som inte borde få höra hit. Om inte de fanns, då skulle den här texten bli mycket bättre.

Såg ni förresten också på Plastikkirurgerna igår på tv4+ klockan 20.00? Går varje tisdag!

Plastikkirurgerna på TV4+ på tisdagar kl 20.00. Väldigt bra och intressant!

Dagens citat: Problemet är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad. - Martin Luther King.

Hallå!

Idag tänkte jag prata lite utöver det "Dagens citat" som jag har valt att ha idag.
Det var nämligen så att vi var på en föreläsning i aulan,  om mobbing och liknande saker. Hon som föreläste kom från "Friends" och spelade bland annat en enmannateater och pratade om mobbing. Syftet med det var nog att vi ska bli mer uppmärksammade på vad som händer i skolan, att det förekommer saker som inte är okej.
I slutet av föreläsningen sa hon det ovanstående citatet från Martin Luther King, att "Problemet är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad". Därav har jag valt att ha det idag på min blogg.

Hon pratade lite om det att det finns väldigt många som får höra kränkande saker varje dag, som tex  "Fan, vad ful du är!" eller "Fan, vad du luktar äckligt och "Fan, vad konstigt du går egentligen!" När hon sa det sistnämda, om att vad konstigt du går, då kändes det som att alla i aulan tänkte på mig. De flesta har ju sett att jag har svårt att gå och då tänkte jag automatiskt på det. Jag har hört oerhört många gånger från människor att de tycker att jag går konstigt, men det var mest när jag var yngre. Nu är det ingen som säger så, men det är många som tittar på när jag går, pekar eller kanske skrattar. Det tycker jag är väldigt jobbigt, främst när det är bland ungdomar i min egen ålder, men allra värst när det är vuxna. Det finns mobbing på så många nivåer och det är inte alltid som man tänker på det. Men hur roligt är det egentligen att bli kallad "hora" eller "bög" varje dag man går till skolan, fast det är på så kallat "skämt" från den som säger det? Hon som föreläste pratade om det och på diskusionen som vi hade om det efter vi hade varit i aulan, pratade vi om det. Det är ju ingen som vet om den personen har hört det förut, fast det inte har sagts på skämt utan menats mer på allvar. Jag tycker att det borde ge alla en tankeställare. Nu är det inte alla som går runt och säger bög eller hora eller liknande saker, men ändå, ingen vet hur den andra personen tar det. Hur väl känner man en människa, var också något vi pratade om. Hur väl vet man om den personen man säger såna saker till, har samma humor som en själv eller inte? Det är inte alltid sånt syns. Har ni någon gång tänkt på sånt? Jag tänkte på det idag, eftersom att vi pratade om det.

Jag tycker att mobbing är ett väldigt viktigt ämne att ta upp och ingenting som man ska gå och blunda för. Jag vet inte hur många gånger jag har hört kränkande saker om att jag har svårt att gå när jag var yngre. Mobbing är något som jag ser seriöst på och därför skriver jag om det. Jag tycker att det är oerhört viktigt. Vad tycker ni?

Dagens ordspråk: Lycka är ett sätt att resa, inte en destination.

Heej!

Nu har det varit ännu en dag då det känns som om det har varit lite för varmt. Jag älskar värme verkligen, men det har varit kvavt i luften både idag och igår. Sådär vidare konstigt är det kanske inte egentligen, för det har varit åska ganska länge här idag. På eftermiddagen kom det en riktig åskskur då det både regnade och haglade. Det kom in massa hagel genom dörren så det var bara att stänga, haha. Inte riktigt vad vi har varit vana med här nu, eftersom att det har varit ett sånt kanonväder! Tyvärr tror jag att det ska bli dåligt väder nu i ett par dagar, men det gör inget så länge det blir fint sen igen. Om inte annat har jag ju Turkiet att se fram emot!

Eftersom att det har varit så varmt här nu i ett par dagar har jag inte cyklat någonting. När det är 30 grader i skuggan är det väldigt mycket varmare i solen och då orkar jag inte riktigt med att cykla. Cyklingen tar så mycket energi och jag vill inte svimma på kuppen bara för att jag är envis med att cykla när det är varmt. Så cyklingen har fått varit ett tag. Om det blir lite svalare nu ett par dagar ska jag börja cykla igen, så jag har längtat! Det är nästan så att jag har gått och tjatat här hemma om att jag vill cykla, haha. Men nu ska det nog snart bli av om temperaturen ger med sig!

På min blogg skriver ju jag om mitt handikapp och om min värk. Sådär jättemycket prat om hur ont jag har, har det inte blivit på ett tag här - vilket jag tycker är positivt, om ni förstår vad jag menar, hehe. Jag önskar ju inget hellre än att inte ha ont. Jag har väldigt ofta ont i huvudet och så, men inte lika ont i resten av kroppen hela tiden som jag annars kan ha. Visst har jag ont, men det har lugnat ner sig lite. (Peppar, peppar ta i trä. Vill inte ha ont nu igen, haha!) Det kan nog bero mycket på att jag inte stressar om dagarna, som jag gör när det är skola. Nu sover jag ju länge på morgnarna och har inga måsten. En annan anledning kan också vara att det är sommar och varmt ute! Kyla är ju ingenting som gör min värk bättre, precis.

En sak som jag alltid vill att ni mina läsare ska komma ihåg, är att om ni är rörelsehindrade precis som jag, vare sig ni kan gå, sitter i rullstol eller har svårt på något annat vis med att röra er, så är ni precis som vilka andra tonåringar som helst. Det är ingen skillnad! Det är vad jag vill visa med min blogg i vartenda inlägg jag skriver. Jag skriver om shopping, för att det är ett av mina intressen, kläder. Jag skriver om cykling, för att det är vad jag tycker är kul att göra. Jag skriver om kompisar och aktiviteter för att jag är precis som vilken annan tjej i min ålder. Jag har lite svårare att gå, men det förändrar inte att jag inte vill vara med kompisar, träna, shoppa och göra roliga saker. Jag har ont, men det betyder inte att jag behöver sluta bry mig om mitt utseende. Jag är som vilken 18 årig tonårstjej som helst. Och jag står för det. M a r i e s t a y r e a l.

Dagens ordspråk: Kvickhet är konversationens krydda, inte själva födan.

Hejsan!

Då lider även denna helg mot sitt slut. I onsdags kändes det som om det var en evighet, eller i alla fall en kort sådan, innan det var söndag och nästan skola igen. Underbart är kort, som man brukar säga! Det stämmer väldigt bra i detta fall.
Idag har jag pluggat en del, har skrivit klart mitt fördjupningsarbete i filosofi. Jag skrev om vad kunskap är, utifrån tre olika huvudinriktningar. När den var klar vilade jag lite och så, och senare på dagen tog jag mig en cykeltur! Nu har jag gjort dagens goda, både pluggat och cyklat, så nu ska jag bara ta det lungt resten av kvällen!

På tal om mitt fördjupningsarbete i filosofin, så skrev jag om vad skepticismen anser att kunskap är. De anser att det inte går att få någon säker kunskap alls, för vi kan inte vara säkra på någonting. Skeptikerna är inte heller säkra på om vi människor ens existerar. De har en filosofi om att våran verklighet som vi människor har, bara existerar i vårt medvetande. Vi vet inte om vi har någon hjärna, för vi kan inte se den, och vet därmed inte att vi har någon. Vi tror att vi har en hjärna, eftersom att våra sinnen säger oss det. Skeptikerna säger att vi likagärna kan leva i en dröm, som vi inte vaknar upp ur, eftersom att ingen verklighet finns. Att vi känner om någon nyper oss, känner vi bara för att det uppstår i vårt medvetande. Vår kropp kanske bara finns i vårt medvetande, och vi kanske inte alls vet hur vi ser ut. Kanske stressbantar vi fast vi inte alls är tjocka.

När jag skrev det där började jag fundera på vad skeptikerna anser om döden. Vi människor kanske inte alls dör när vi blir gamla, vi kanske bara går ur från "en dröm till en annan". Vi kanske vandrar ut i den dröm vi levt i många år, och sen går vidare till någon annan. Kanske är det också därför som det sägs att vi kommer till ett annat liv när vi dör?
En sak till som skeptikerna anser är, att om vår verklighet bara finns i vårt medvetande, då skulle det jag skriver inte nu finnas i verkligheten. Min laptop som jag sitter och skriver på nu, skulle bara finnas i mitt medvetande. Och den texten som du nu sitter och läser framför dig, skulle bara uppstå i ditt medvetande.
Men om det skulle vara så att vi bara lever i en dröm, varför skulle då vissa människor leva i en så kallad mardröm då? Varför skulle det ha funnits judar som levde under Hitlers tid, varför finns det sjuka och handikappade människor? Varför har andra det bra och andra det dåligt? Varför drömmer inte alla samma dröm, eller är det kanske det vi gör?

Det här är hur snurrigt som helst, och det finns massor om det att skriva. Jag skrev en del om det, eftersom att jag i mitt fördjupningsarbete måste visa på "filosofisk fantasi". Men är det inte läskigt, om det just nu bara är ditt medvetande som spelar dig ett spratt och påstår att du just nu läser det jag har skrivit? Eller, att jag ens har skrivit något överhuvudtaget.

Nej, nu är det bäst att jag slutar innan jag själv blir yr av allt mitt filosofiska tänkande, haha! Men säg gärna om vad ni anser om det här! Det är alltid kul att disskutera!

Dagens citat: Pålitikernas räddning är väljarnas korta minne.

Denna onsdag inleddes först med en sovmorgon till kl 09.30. Det är den första anledningarna till att jag tycker om onsdagarna så mycket, haha! Vi började i alla fall då med ljudteknik på kulturskolan. Vi håller nu på att mixa en låt som vi har spelat in i studion. Vi jobbar i programmet Cubase som är ett proffsprogram och ett ganska svårt sådant, enligt mig. Vi hade genomgång idag och sen fick vi jobba lite själva. Det känns lite coolt att kunna lägga på effekter på sången, på gitarrsolon och på vad man vill. Jag började tänka när jag satt med programet, att vad mycket man kan göra egentligen för att förbättra allting. Det är klart att jag visste det förut också, men när man själv håller på med det får man upp ögonen mycket mer för det. En sak till som jag  får upp ögonen mycket mer för, är vad mycket fake det är med musiken egentligen. Någon som sjunger skitbra på en platta kan ju suga live, tråkigt tycker jag. Aja, nog pratat om det!

Slutade vid kl 15.05 idag. Det är den andra anledningen till att jag tycker om onsdagar. Och att det är i mitten av veckan, förstås. När jag kom hem vilade jag som vanligt, sen har jag hållt på lite med läxor. Det här med att jag vilar varje dag efter skolan, beror på att jag inte orkar göra någonting annat om jag inte gör det. När man går runt och har ont hela tiden, blir man väldigt trött. Inte så att man blir trött på att ha ont, även fast jag självklart blir det också, utan det jag menar nu är att det är utmattande att ha det. Förut, när jag var yngre, låg jag aldrig och sov efter skolan. Jag förstod inte varför mina syskon kunde sova flera timmar efter skolan. Vad är det för roligt med att sova hela tiden? Nu kan jag förstå att de gjorde det. Det är jobbigt att gå på gymnasiet med så mycket läxor och plugg hela dagarna, först i skolan och sen när man kommer hem. Nu vilar jag själv varje dag. Det måste jag, för om jag inte gör det kan jag inte plugga eller vara med någon kompis. Jag orkar inte utan att vila och jag fungerar inte heller om jag inte gör det. Det är därför som jag vilar varje dag efter skolan. Ibland kan det vara svårt för mina kompisar att förstå detta, eftersom att de själva inte har värk eller blir trött av det. Ibland blir jag själv lite orolig för att de inte förstår när de säger att de gör det, för jag vill inte att de ska missförstå mig. Men för det mesta förstår de det, som tur är! =)

Hm, blev lite blandad kompott idag i det här inlägget, haha! Kan bli så ibland, lite olika funderingar hit och dit, =)

Hej!


Igår såg jag en dokumentär på 5:an kl 20.00, som handlade  om världens minsta tonåring!
Hon var 13 år gammal, och vägde bara 8 kg. Hur lång hon var kommer jag inte riktigt ihåg, men det var något på 80 cm. Tror jag. Helt sjukt att vara så liten och väga så lite, man tror inte att någon kan göra det.
Jag tycker att dokumentären var intressant, för man fick se hur hon levde sitt liv och vilka operationer hon fick göra för att det var fel på hennes ryggrad. Är det inte konstigt att så himla mycket kan gå fel?

Sen jag har börjat blogga om mitt handikapp, så har jag börjat tänka på det mycket mer än vad jag gjorde förut.
Men jag tänker alltid på det som någonting bra, för det är ju en del av mig!
Som i filmen Livet är en schlager,frågar den killen i som är CP-skadad i filmen transan ungefär så här:
- Om du fick leva om ditt liv, skulle du vara transa då?
Och transan svarar:
- Om du fick leva om ditt liv, skulle du vara CP då?
Och killen svarar:
-Ja, annars skulle det ju inte vara jag.

Och precis så är det med mig! Om jag fick leva om mitt liv, så skulle jag vara handikappad då med. Det är en del av mig, så är det bara. Jag tror att mitt handikapp har gjort mig till den personen som jag är idag. Om jag inte skulle ha varit handikappad, kanske jag skulle ha varit någon helt annan, vilket jag tror att jag skulle vara. Jag har ett annat sett att se på saker än vad andra har, och jag tänker annorlunda. Jag vill hjälpa andra handikappade som är i min situation och göra livet lättare för dem. Om jag inte skulle ha varit handikappad, hade jag kanske inte alls velat göra det. Jag tycker att det är bra att jag vill hjälpa andra. Som de som jobbar på sjukhus, de gör ju ett fantastiskt jobb genom att hjälpa alla!
Jag vill inte jobba som doktor, men jag vill hjälpa andra med det jag kan. Jag har handikappad och har mina erfarenheter, som ingen som inte är handikappad har. Jag har svaren på hur det är att vara handikappad i tonåren, för jag är där nu. En som inte är handikappad kan bara gissa sig till hur det är!
Som i skolan tex, där kan jag inte göra allting som andra kan. Jag kan inte vara med på idrotten, och måste därför ha teorilektioner för annars kan jag inte söka in till universitetet. Lärarna på min skola har aldrig haft teorilektioner i idrott, och därför har det tagit tid för mig att få det. Det finns fler exempel att ta på saker som inte har varit ordnade förut, som har blivit det nu tack vare mig. Det har varit jobbigt ibland för mig att få till dem sakerna som jag har behövt, och det har gjort mig ledsen. Men jag får tänka som så, att när nästa handikappade elev kommer, så är de sakerna redan fixade för att jag redan har varit där och gjort det! På det viset har jag hjälpt någon annan, och det gör mig glad.

Men det finns fler saker som jag ibland tänker på, som inte har med att hjälpa andra att göra.
Det är att jag så gärna skulle vilja prova på att gå som alla andra, bara för en endaste dag! Jag vet att jag inte går så mycket annorlundare än alla andra, jag har bara svårare och jag orkar inte. Och så har jag min muskelvärk och nervvärk varje dag. Det är min vardag, medan alla andra kan gå precis som vanligt och inte ens tänker över det.
Jag skulle aldrig tänka på åh, nu går jag normalt jag har inget funktionshinder, om jag gick som alla andra.
Och varför, skulle man göra det? Det finns ju ingen anledning att göra det. Men jag tänker, att om jag fick gå som alla andra, bara för en endaste dag, så skulle jag tänka på det och uppskatta det hur mycket som helst! Självklart skulle jag göra det, för det är ju min dröm att kunna göra det.
Men så tänker man ju om man inte har något som andra har. De som har glösögon tex, de tänker säkert att det skulle kännas mycket bättre om de inte hade glasögon. Medan de som inte har glasögon, inte tänker på det alls.

Men det är inte ofta som jag tänker på att jag inte kan gå som andra. Jag tänker istället på allt jag kan göra!
Jag kan gå, jag kan cykla! Jag behöver inte kunna springa och hålla på med sporter och spela fotboll, för det är inte säkert att jag skulle vilja hålla på med det om jag kunde det heller. När jag var liten förstod jag inte det riktigt, när mamma sa det till mig. Hon sa alltid att när jag blir äldre så kommer inte jag tycka att det är viktigt att hoppa och springa.
Då förstod jag inte det, för då ville jag också kunna göra det. Men nu förstår jag det, för jag tycker inte att det är ett dugg viktigt. Nu har jag andra intressen och saker som jag vill göra! Varför ska man vara ledsen över det man inte kan göra?
Det är bara onödigt, och därför gör jag inte det!