mariestayreal

Dagens ordspråk: En vandring på tusen mil börjar alltid med ett steg.

Hallå!

Igår skrev jag att det inte alls vore fel att sitta ute i vårsolen som idag, med nästan ute i vädret. Jag trodde att det skulle bli jättefint väder och att det inte alls skulle bli några problem att ta ut några stolar för att sitta mot garageväggen och sola. Ha! Tji fick jag så det bara visslar om det. Idag har det varit mulet hela dagen, med undantag för nu på kvällen, och blåst riktigt mycket ute. Någon solning blev det då verkligen inte. Men, jag håller modet uppe. Jag hoppas på solsken imorgon istället!

Förutom att ha hoppats på fint och varmt väder idag, har jag färgat mitt hår! Det blev mellanbrunt som vanligt höll jag på att skriva, jag har ju haft brunt hår sedan i höstas och jag trivs riktigt bra med det. Jag har haft väldigt många hårfärger, allt från rödtonat, svart, blått, blondt, brunt, brunrött och olika nyanser av alla de färgerna. Det blev väldigt bra idag, så jag är mer än nöjd! Jag hade egentligen tänkt åka ut på en cykeltur idag också, men det blev inte av eftersom att det har blåst så mycket idag. Jag får så ont i armarna då (när kraften inte räcker till i benen tar jag till armarna) och det blir väldigt mycket mer ansträngt. Så istället för det har jag tagit en promenad istället! Det var riktigt skönt, för det var ju ganska varmt för övrigt i luften. Blir mycket piggare av att komma ut en stund, så det var skönt!

Vi var ju hos min syster Malin och hennes familj igår, som jag skrev om. Jag tog med min bok till henne då som äntligen har blivit tryckt och klar och hon fick läsa den. Hon ringde hem idag till mamma och hon sa att hon hade gråtit sig igenom hela boken! Det räckte med att jag visade henne min bok igår för att hon skulle börja gråta. Hon skrattade också ibland och jag tycker det är så kul att få reaktioner på boken! De som har läst den tidigare, förutom mig och mamma, har inte gråtit när de har läst men de är ju å andra sidan inte någon familjemedlem. Jag hoppas verkligen att ni som läser mig blogg kommer att få läsa den någon gång! Jag kan lova er en sak, jag kommer (och gör redan nu!) allt i min makt för att ni ska få läsa den. Jag tror ni kommer gilla den och många kommer säkert känna igen sig! Jag tror att både handikappade och ohandikappade kommer tycka om den, den är skriven för alla i vilket fall som helst!