mariestayreal

Dagens citat: Om du stjäl från en författare så plagierar du, om du stjäl från flera så gör du research. - Wilson Mizner

Hallå!

Nu blev det en sen start på det här inlägget som jag tänkte börja långt tidigare, men när man blir så uppslukad av någonting är det riktigt svårt att slita sig, och så var det för mig nu, när jag höll på med mitt projektarbete!
Ja, jag vet. Det har nyss blivit lov (speciellt för mig, som fick det så sent som två dagar innan julafton) men det var ju det där med att bli totalt uppslukad av någonting. Som projektarbete skriver jag en bok om mitt handikapp, och jag älskar verkligen att skriva! Idag har det inte blivit många rader på själva skrivningen, men det finns mycket runt omkring som man kan jobba med. Vad det är, avslöjar jag senare!

Idag var jag riktigt rastlös på förmiddagen! Jag var trött och kände mig inte sådär särdeles pigg, men ändå ville jag verkligen ha någonting att göra. Jag läste en stund och kollade sedan på film och slocknade till lite.
Det har varit skönt att vila också, för igår sprang vi ju runt och slogs och armbågade oss fram på mellandagsrean och så var det ju julafton innan dess. Men när man absolut vill göra någonting är det svårt att tänka så!

På eftermiddagen gick jag en promenad i alla fall! Det snöade jättemycket och jag såg ut som en livs levande snögubbe när jag kom in, men det var väldigt skönt med frisk luft och att vara ute! Promenaden tog en halvtimme ungefär, vilket är väldigt lagom för mig. Jag kan inte gå med stora kliv som sträcker en meter och jag kan inte gå springandes heller. Om jag går fort får jag väldigt ont i mina nyckelben. Det är konstigt, eftersom att jag går med benen och inte med överkroppen, men jag går med hela min kropp, och inte bara  med mina ben. Svårt att måla upp en bild för sig själv kanske, men det är det lättaste sättet jag skulle förklara det på.

Ett känsligt ämne för mig när jag är ute och går med någon, är om vi inte går i samma takt. Mina kompisar och familj går ju självklart i mitt tempo, men de som inte har träffat mig så många gånger innan kanske inte tänker på det. Det värsta jag vet är om jag går i ett stort gäng med någon, och så går de flera meter framför mig. Det gör mig otroligt ledsen, även om de kanske inte tänker på det, så gör jag det. Det känns jättepinsamt och man ser folk omkring som också ser det, att de jag gick med har gått för fort och att jag har halkat efter. Nu har det inte hänt speciellt många gånger, men det är ingenting som jag vill vara med om.
Mina vänner och familj behöver inte känna sig träffad av detta eller känna att "Oj, nu kanske jag har gjort fel" för ni anpassar er efter mig. Ni är guld värda <3

Den här bilden är inte tagit i år, utan förra året. Men det har kommit jättemycket snö nu!
Vi gick en promenad i området som vi bor i. Det är mysigt på vintern, sommaren också självklart! =)