mariestayreal

Dagens citat: Att musik är folkmusik - jag har aldrig hört någon hästmusik. - Louis Armstrong


Då var det tisdag igen!
Denna tisdag har inte bjudigt på mycket sol, har varit snålt om det. Däremot har den bjudit på snö!
När jag skulle åka iväg till skolan imorse trodde jag att det först regnade, men sedan såg jag att det var små snöflingor som ramlade ner på backen. Som tur var så var de ju bara små och de stannade inte kvar på backen vidare värst lång stund. Känner mig bortskämd nu med det fina vädret, men det är ingen idé att deppa över det, för jag har nämligen hört att det ska bli strålande sol och över 20 grader varmt i helgen. Inte illa pinkat, va?

Jag tänkte ta upp en sak här i bloggen som handlar om mig och min vardag som ung och handikappad. Jag fick ju ett förkyldningsvirus i ryggmärgen när jag var 2,5 år gammal, som gjorde mig förlamad över en natt. Det gjorde mig förlamad i ungefär 6 månader, innan jag kunde börja gå lite igen med hjälp av stöd. Nu kan jag gå igen, men kanske inte exakt som jag gjorde innan. Frågan som jag brukar få, är hur jag kan vara så glad och positiv, trots att det förkyldningsviruset har gett mig restskador som gångsvårigheter och värk.

Svaret är samma varje gång och det är inte alls så komplicerat. Tänk så här, om jag skulle vara ledsen och nedstämd varje dag över att jag har svårt att gå och har ont i hela kroppen ungefär hela tiden, vad skulle det förbättra? Jag skulle knappast kunna gå bättre eller ha mindre ont.  Självklart har jag också dåliga dagar som vilken annan människa som helst har. Det är klart att jag då funderar på varför just jag har svårt att gå, och varför jag har så ont när ingen annan av mina kompisar har det. Men att tänka så, hjälper mig inte i det långa loppet. Jag tänker istället att vilken tur jag har som faktiskt kan gå! Av de tre personerna som råkar ut för samma sak som mig, varje år, kan bara 1/3 gå normalt igen och den andra 1/3 delen kan aldrig lära sig att gå igen. Jag fick det näst bästa, för jag kan gå. Jag försöker att inte tänka på hur ont jag kan ha, jag försöker att hela tiden tänka bort värken. Jag hade jättesvårt för det när jag var yngre, och det är klart att det fortfarande är svårt, väldigt svårt, men jag tycker själv att jag lyckas lite bättre med det nu. Om jag skulle tänka hela tiden på hur ont jag hade och vart jag hade ont och riktigt känna efter, då skulle jag hamna i en ond cirkel. När jag har ont försöker jag göra någonting som jag tycker om, någonting som kan leda bort tankarna på värken. Ibland kanske jag spelar klarinett, tittar på någon film eller sitter vid datorn och bloggar. Jag gör allt som kan hjälpa mig, inte tvärtom. Därför är jag glad och positiv. För det hjälper mig.

Men en sak som ni inte får misstolka, det är ett tips som jag har skrivit i min blogg för ganska länge sedan. Jag har skrivit ett inlägg som handlar om hur jag skrev värk-dagbok när jag var yngre och började få min värk. Då skrev jag ner varje dag hur jag hade mått under dagen och hur värken kändes. Den boken har hjälpt mig väldigt mycket under mina dåliga värkperioder, men också dem bra. Den boken brukar jag läsa när jag har väldigt ont, och det fungerar som en jättebra tröst! Då ser jag att nu har jag väldigt ont, men det är hästlängder ifrån hur ont jag hade då. Då brukar det kännas bättre. Så på det viset är det inget fel i att känna efter hur man mår, men att hela tiden tänka på det och tycka synd om sig själv, gör ingen nytta. Om ni vill läsa det inlägget eller se bilder från min värk-bok, gå till kategorien "Tips", där finns de inläggen.