Fredag




Nu har den här veckan också gått och det är äntligen helg igen.
Det är skönt på fredagar för då slutar jag kl 10.45.
Ganska konstigt att jag går ända till kl 16.35 på måndagar och så kort på fredagar. Det är skönt med korta dagar men jag hade hellre gått lite längre idag än på måndagar bara för att dela upp det lite så att måndagarna inte blir så långa.
Men det blir nog bättre, kören som är vår sista lektion ska nog flyttas för den krockar med ungdomskörenoch symfoniorkester som några går i som har det som ensemble.



Igår pratade jag och en kompis om hur det är att vara handikappad, ha ont och hur det är att ha svårt överhuvud taget.
Man kan ju ha det svårt på andra sätt, man kan tex vara mobbad eller ha det svårt i skolan eller med vad som helst.
Men vi pratade en del om hur det är att vara handikappad och hur jag känner det.
Jag tycker aldrig synd om mig själv för att jag är handikappad eller har ont. Alla har dåliga dagar och visst undrar jag varför just jag skulle bli handikappad och varför jag måste ha så ont för. Men jag försöker att inte tänka så, jag tänker framåt istället! Jag tänker på att jag kanske inte skulle vara som jag är nu om jag inte skulle vara handikappad. Jag kanske har en annan personlighet än vad jag annars skulle ha om jag inte var handikappad. Som handikappad har jag en annan förståelse för andra människor som har det svårt och har ett fysiskt rörelsehinder. Jag vet hur det är att ha ont och jag vet vad man går igenom. Jag vet att bara för att man går på ett visst sätt så kan man vara en jättebra person. Bara för att jag har svårt att gå så är jag inte dum i huvudet. Det finns så mycket mer än bara utsidan på människor. Om man tex blir kär i någon för att han eller hon ser skitsnygg ut så behöver det inte innebära att den personen har en bra insida. Den personen kanske är elak och inte behandlar människor bra alls. Givetvis kan man ha en fin utsida och en fin insida. Det jag menar är bara att utseendet är inte allt. Jag tycker att insidan är viktigast!



När man pratar utseende och handikapp och andra saker så kommer man in på ämnet mobbing.
Man kan bli mobbad för allt, hur man går, om man har glasögon, om man är tjock eller smal eller för sina kompisar, kläder eller vad som helst! Det finns inte en enda anledning till att mobba någon! Jag förstår inte varför man ska mobba någon så att den personen mår dåligt. Det finns absolut ingen anledning till ett sådant beteende! Det finns jättemånga människor som inte vågar vara sig själva för att de är rädda att bli mobbade. De gör saker som de inte vill och de står inte för sina åsikter. Jag blev mobbad när jag var liten för hur jag gick. Jag blev jätteledsen och att få höra saker om hur man går som man inte kan rå för gör ju att man mår dåligt. Jag är inte mobbad nu och jag har mycket bättre självförtroende än vad jag hade för några år sedan. Jag spelar ingen annan än den jag är. Var dig själv, alla andra är redan upptagna, är någonting som jag har läst och hört och jag håller verkligen med om det! Om folk inte tycker om mig för den jag är så är det deras problem, inte mitt. Jag står för vem jag är, annars hade jag aldrig börjat skriva den här bloggen om mitt handikapp. Om man hade frågat mig för några år sedan om jag vill göra det här så hade jag sagt nej. Det hade inte varit något som jag hade velat gå ut med på internet. Men nu känner jag att jag vill göra det och hjälpa andra människor som är handikappade. Jag tror säkert att det kan hjälpa någon.

Nu känner jag att jag kom ifrån ämnet som jag skrev om att tänka framåt. Det är jätteviktigt att göra det och inte tänka att varför blev jag inte helt frisk efter förlamningen. Av att tänka sånt blir man bara deprimerad. Jag tänker framåt och att jag kan använda mina erfarenheter som handikappad till att hjälpa andra. Det känns bra när jag tänker så. Och jag tror att den här bloggen är lika bra för mig som för andra som läser den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0