mariestayreal

Dagens ordspråk: Hjälp andra, men när du gör det, glöm inte dig själv.

Hallå!

Igår blev det bara ett riktigt kort inlägg på bloggen, där jag berättade att det hade kommit snö här! Jag fick en chock när jag vaknade och såg att det var som ett vinterland ute med snö på marken och på grenarna. Såg ut som ett julkort och det var inte särskilt roligt eftersom att vi nu är inne i april! Men med tanke på just det, att vi är inne i april, är det ju kanske inte så konstigt. April brukar ju vara en riktigt lurig månad!
Åter till att det bara blev ett kort inlägg igår på morgonen, det berodde på att jag inte hann skriva någonting senare. Jag hade andra saker för mig och orkade inte stressa med att skriva ett inlägg här. Att blogga ska vara kul och jag tycker att det är superroligt, men det är inte roligt om jag inte har tillräckligt med tid till det! Det hade jag alltså inte igår och därför blev det inte mer än ett inlägg. Men det kommer idag istället!

Igår gjorde jag någonting som jag verkligen avskyr och tycker är fruktansvärt. Jag ville absolut inte göra det, men jag gjorde det i alla fall och jag var verkligen jätteduktig! Det kanske låter löjligt att säga så, att jag var så duktig, men det var jag och genom att skriva det här peppar jag mig själv till att vara lika duktig nästa gång!

I tisdags  var jag hos doktorn, för att prata om min värk. Jag har haft kronisk värk i mina muskler ända sedan jag var 11 år gammal, och nu är jag 19 år, och jag har aldrig riktigt fått det uträtt på varför jag har ont. Jag har fått en diagnos nu, som heter Ehlers Danlos Syndrom, men jag tror att jag har någonting som heter Fibromyalgi också, som är en sjukdom som likt Ehlers Danlos gör att man får överrörliga leder och ont i kroppen. När jag var hos doktorn, fick jag reda på att jag skulle ta lite olika blodprover. Jag blev stel i hela kroppen och helt förskräckt, jag kan inte med ord säga hur jag kände just då. Jag har nämligen en väldigt, väldigt stor fobi, och den är för blod och nålar. En del har fobier för spindlar och ormar, men jag har det istället för blod och nålar. Jag blir svimfärdig när jag ska ta blodprov, jag får svårt att andas (eller slutar att göra det, rättare sagt) skakar i hela kroppen, speciellt benen, svettas, får ont i huvudet och spänner mig i hela kroppen. Jag stressar upp mig själv något enormt och det är för att jag har en stor fobi för blod och nålar. Jag har till och med svårt att prata om blod och liknande, jag får alltid en rysning i armarna när jag hör det och jag har svårt att kolla på mina egna blodådror. Så att ta blodprov för mig är verkligen ingen piss i Mississippi. Men jag skulle i alla fall ta blodprover och det gick strålande! Jag tror aldrig att det har gått så här bra som det gick då, faktiskt! Jag var lika nervös som alltid, men hon som tog blodprovet var jätteduktig och jättesnäll. Jag fick ligga ned (ett krav, jag klarar det inte annars utan att bli helt snurrig i bollen) och jag kände ingenting för med min fobi hade jag givetvis Emlaplåster som ger bedövning. Jag stod helskinnad upp efteråt efter att ha druckit lite vatten och jag erkände att jag nog inte hellre skulle föda barn istället för att ta blodprov. Jag sa nämligen det till mamma innan jag tog blodprovet att jag hellre skulle vilja föda barn än att sticka mig. Jag kanske överdrev en smula där i studens hetta. Men bara lite. Jag kommer säkert säga samma sak nästa gång det är dags! (Snälla, låt det dröja länge!)