mariestayreal

Heejsan!

Igår i kvällens inlägg glömde jag att skriva att jag skulle på magnetkameraröntgen idag på lasarettet.
Det föll direkt ur minnet, men som tur är så kom jag ju på det nu och kan skriva om det idag!

Idag vid 07.45 hade jag alltså tid för magnetkameraröngen. Lite träligt kändes det ju allt, eftersom att jag hade sovmorron ända till 10.25 idag, men det är inte mycket att göra åt. Bättre att få det gjort innan skolan börjar, så att jag inte missar någonting!
Magnetkameraröngen har jag gjort två gånger tidigare när jag har varit vaken, och sen när jag har varit liten och varit sövd. Det är jätteviktigt att man ligger helt stilla för att bilderna ska bli bra, och man får ligga på en sorts brits som man åker in på genom en tunnel. Undersökningen är inte obehaglig alls, brukar jag tycka. Men det tyckte jag inte idag!

När vi kom dit fick jag först byta om, och medan jag gjorde de så sa en sköterska att de skulle sätta en infart, för att jag skulle få någonting insprutat i blodet för att det skulle synas på bilderna. Jag hade ingen aning om att jag skulle ha en infart i armen, det har jag aldrig fått tidigare på en magnetkameraröngen, och jag trodde verkligen inte att jag skulle få det nu heller. Jag har tidigare skrivit om att jag under höstlovet skulle ta en influensaspruta, men att jag inte var så nervös då. Det stämde, jag var inte så nervös, för då var jag förberedd på att jag skulle få en spruta. Men nu var jag inte förberedd alls på att få en infart, och jag är otroligt stickrädd. Jag har alltid varit stickrädd, och tyckt att det är det obehagligaste i hela världen att vara med om. Jag blir så nervös att jag får jättestora och jobbiga spassmer i båda benen, som jag inte kan kontrollera. Det är fruktansvärt jobbigt, för jag blir jättetrött efteråt och det är svårt att stå.
Eftersom att jag var så stickrädd, så fick jag emlakräm och plåster. Det är bedövning som gör att sticket inte ska kännas, och det ska sitta på en timme innan man ska ta sticket. Sköterskan såg att jag var jätterädd, och jag berättade för henne vilken otrolig rädsla jag har för att ta stick. Och hon var jättesnäll, och tog på en hel tub med emlakräm och satte på ett plåster på varje armveck. Det blev så mycket kräm att det rann ut på armarna, men jag blev glad över att hon tog mig på allvar och tog på så mycket för att jag skulle känna så lite som möjligt.

När jag hade fått på plåstrerna så tog vi de första bilderna, där jag inte behövde ha någon infart för att de inte behövde spruta in någonting just då. Det gick jättebra, jag fick stora hörlurar där jag fick lyssna på radio i. Fick till och med välja radiokanal. Men jag hade fortfarande väldiga spassmer under de första bilderna, för att jag var så nervös inför att sätta in infarten sen. De skakade jättemycket, och jag försökte spänna benen för att få dem att sluta skaka. Det gjorde dem visserligen, men det är jobbigt att ligga och spänna dem också. När jag slappnade av blev de bara ännu värre, men sköterskan sa att det gjorde ingenting för bilderna skulle inte bli dåliga på grund av det. Mina spassmer är ju inget jag kan rå för, och det förstod hon.

När de första bilderna var klara, var det dags att sätta in infarten. Usch vad jag var nervös, jag ville absolut inte ha någon infart i armen, men den andra sköterskan som satte in den gjorde det så försiktigt och det gick jättebra.
När den väl satt där, slutade mina spassmer för då hade jag ingenting att vara nervös för.
De sista bilderna tog ungefär bara 10 minuter att ta, och sen var det färdigt!
Det kändes jättebra, och då tog de bort infarten, och det kändes ännu bättre. Jag var väldigt trött och slö efteråt, så jag hade nästan svårt att sätta mig upp. Men efter en stund blev det bättre, och senare kunde jag gå iväg till skolan!
Snacka om skönt att denna dag och undersökningen är gjord nu!